Allas lika värde - Ett korthus - Have all gone mad?

4 oktober 2016 av Gertrud1

"All humans beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood."

Så lyder den första artikeln i FN's deklaration om mänskliga rättigheter på engelska. Men jag undrar: Hur är det med de engelska språkkunskaperna i Sverige? ‘Dignity’ översätts inte till värde, utan till värdighet. Om man ser det i ett människorättssammanhang så innebär det okränkbarhet. Okränkbarhet, och kränkning, är en het potatis i svenska språket där alla lägger sin egen betydelse, och blandar ihop kränkning och lättkränkthet. Men om man ser hur Merriam-Webster definierar ‘dignity’ så förstår vi vad det handlar om. Dignity:

• a way of appearing or behaving that suggests seriousness and self-control

• the quality of being worthy of honor or respect

Med andra ord så innebär den första meningen, i den första artikeln, att alla människor är födda fria och jämlika i fråga om värdighet och rättigheter. Det vill säga alla har rätt att behandlas med värdighet och respekt. Möjligen skulle en bättre översättning vara att "alla har rätt till sitt människovärde".

Det här är själva grundbulten i ett friskt psykologiskt förhållningssätt i alla mellanmänskliga relationer. Inom psykologin är man medveten om att miljöfaktorn vid uppkomsten av psykiska problem är just brister i bemötandet av barnet, med ett tilltal som är respektlöst och berövar dess dess värdighet, det vill säga kränker barnet. Det är när föräldrar går emot den här principen som de “fuckar upp” sina barn.

Den stora delen i en psykologisk behandling är därför att bemöta klienten så att den får behålla sin självkänsla och värdighet, annars når man inte fram. Förmågan att möta en annan människa i värdighet och respekt är avgörande om vi skall skapa en positiv spiral för välmående på den här planeten. Motsatsen till denna första paragraf är att objektifiera, samt att skam- och skuldbelägga, så att individen fråntas sin mänskliga värdighet, sitt människovärde. Att objektifiera är att välja att se en levande varelse som ett dött föremål, dvs släppa sin empatiska förmåga och se människor som objekt utan mänskliga känslor och behov.

Detta är exakt vad som sker i krig. En krigshandling är den ultimata kränkningen av mänskliga rättigheter. Man kan inte utöva grovt våld och samtidigt se offret som en mänsklig varelse med egna känslor och behov. Man förstör inte andra människor utan att först avpersonalisera och objektifiera. De rent bestialiska krigshandlingarna har just som syfte att förnedra och kränka fienden och frånta denne sin värdighet och självrespekt, just för att det är så effektivt. Kvinnor våldtas i krig för att frånta dem deras mänskliga värde och rätten till värdighet, men syftet är också att förnedra landets män och nationen - kvinnorna skadas och kan inte längre föda fram nya generationer.

Det som vi alla sett på fotografierna från Abu Ghurayb har exakt samma syfte, att avhumanisera och skända. Det räcker inte att döda det som uppfattas som fienden, utan syftet är att skända ett helt folk, en hel grupp, eller en hel nation. Man fråntar dem deras mänskliga rätt till respekt och värdighet. Just nu förs tankarna till IS som firar excesser i olika sätt att skända oliktänkande. Tidigare har andra skräckvälden förekommit i historien, t. ex Pol Pot. Detta är något som sätts i system i alla diktaturer för att kontrollera folket och behålla makten, men i Sverige låtsas vi bara om det som skedde i nazisternas dödsläger. Vi ser inte att det är samma fenomen i olika tappning världen och tiden över, utan vi hakar upp oss på nazisterna för att det är lättast så.

Jag har redan länkat Sverre Sjölander samt forskning som visar på att vi människor gillar att vara elaka. Vi har det i oss rent biologiskt. Vi får smak och blodtörst och vår hjärna förändras av att utöva våld, så att vi snart får ett jaktrus av att skada. Vår hjärna både hetsar och belönar oss alltså att fortsätta.

Detta följer att det inte går att dela in människor i onda och goda, då vi alla har det i oss innerst inne. Vi blir de vi är utifrån våra erfarenheter, ingen går helt fri från ondska. Börjar man tro det är man farligt ute. Vad man däremot absolut måste skilja mellan är onda och goda handlingar, för den som börjar tillåta sig onda handlingar får ju lust till fler. Om vi människor inte genom historien motarbetat dessa tendenser i vår natur skulle vi inte gått från bestialiska barbarer som styrs av den starkares rätt till mer civiliserade samhällen och nationer. Civilisation handlar om behärskning, självkontroll och att styras av intellekt i motsats till hämningslösa aggressioner och angrepp.

I en civiliserad kultur lär vi oss tidigt att skilja på "rätt och fel" handlingar av våra föräldrar. Sagor och äventyr och sägner har också till uppgift att lära oss bemästra kampen mellan ont och gott inom oss själva. Vi lär oss förhoppningsvis att behärska vår ilska och agera balanserat utifrån konsekvenstänk och respekt för andras rätt till respekt och sin värdighet. Denna inlärning sker också via socialisering i gruppen utanför familjen i fråga om dagis och skola och kamratskap. 

Som jag skrivit så är de bestialiska krafterna starka, och olika kulturer har kommit olika långt i att civilisera och socialisera människan. Hur bra det går beror på flera faktorer, dels hur högt kulturen/religionen sätter ribban, och i vilken utsträckning denna norm vidmakthålls av auktoriteter. Men det beror också på yttre omständigheter såsom konkurrens om föda och utrymme och hot om död. Likaså har detta koppling till intelligens vilket jag visat tidigare. Ren IQ korrelerar positivt med både EQ (förståndet att inte kränka) och SQ (förmågan att behandla andra med respekt och värdighet).

Samtidigt så finns det ju självklara skillnader inom ett lands population också, och då landar vi tillbaka på uppväxten. Vi har givetvis landets norm och kultur, men vi har också tradition inom familjen/släkten och föräldrarnas psykiska konstitution. "Barn gör inte som du säger utan som du själv gör” är ett välkänt faktum, och barn lär sig bemöta andra såsom de själva blivit bemötta.

Den som blivit kränkt under uppväxten kommer givetvis kränka andra, utan att vara medveten om det. Det kommer ju dels vara det naturliga tillståndet, och det enda man känner till. Vi människor tar som regel efter vårt sätt att kommunicera hemifrån, och blir då blinda för vårt eget sätt. Det blir vår privata och "normala" norm. De som kränker ofta är vad man kallar gränslösa människor. De har inte lärt sig att vare sig se eller respektera den gräns som utgör skiljelinjen, där man upphör att tala till människor så att de får behålla sin självrespekt och sin värdighet. De ser inte gränsen för att den inte har respekterats hos dem själv under barndomen. De har inte ens lärt sig att den gränsen finns. Det enda sättet att bli medveten om detta i vuxen ålder är genom terapi, där man ser över sin kommunikationsstil och där man lär sig att ta ansvar för sina egna känslor utan att projicera dem, och sina dåliga egenskaper, på andra. 

Vi ser denna projicering framförallt hos människor med narcissistiskt svart/vitt tänkande, vilka delar upp människor i bra och dåliga, och rätt eller fel åsikter. De som tycker fel, eller går emot dem, blir måltavlor för deras projektioner av sin egen ondska. Detta sker ibland i organiserad form, särskilt i religioner och andra ideologier, där det finns en utvald grupp som har rätt och är god medan resten har fel och är onda. Det ligger i det narcissistiska tänket att vara utvald att vara speciell, att vara förmer. Dessa människor och rörelser ligger efter i sin emotionella utveckling/psykologiska mognad och har svårt att skilja sina egna känslor från andras. De ser granden i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget. De talar därför om andras hat och ondska istället för att ta ansvar för sitt eget. De klarar inte av att se sina dåliga sidor hos sig själva och ta ansvar för dem, utan projicerar dem på andra likt en projektor på en vit vägg. Jag citerar wiki:

"Projicering: Att omedvetet lägga över förbjudna känslor och egenskaper på andra. Denna försvarsmekanism är oftast i själviska syften för att kasta bort skulden från oss själva genom att beskylla någon annan för det vi själva egentligen är. Syndabockstänkandet, som även finns på kollektiv nivå och som kan utnyttjas av politiska eller religiösa ledare har och har gett oerhörda konsekvenser i den mänskliga historien, kan bero både på förskjutning eller projektion. Ett helt land, en folkgrupp eller anhängarna av en specifik religion kan demoniseras."

(Förskjutning innebär att låta ilska gå ut över en oskyldig)

Detta skedde givetvis under andra världskriget och judeförföljelsen, men det pågår ju även idag förföljelse i stort och smått. Minoriteter och folkgrupper förföljs lite varstans. Men media och politiker har förenklat bilden till att det bara skulle handla om judar och muslimer, när detta tvärtom sker överallt i olika omfattning och skala.

Vi kan inte förenkla det så att vi beskyddar vissa som vi utmålat som offer och så är vi klara där. Vi måste bemöta det som fenomen på individuell basis. För kränkningen i den första paragrafen sker på individnivå, inte gruppnivå. Det går alltså alldeles utmärkt för en jude att kränka en tysks mänskliga rättigheter även om vissa svimmar av den förbjudna tanken. Det är också en kränkning när en muslim kränker en kristens mänskliga rättigheter. Det händer också att socialdemokrater kränker sverigedemokrater. Jag skulle till och med vilja säga att det är mer regel än undantag. Idag är sverigedemokrater de "tilllåtna" syndabockarna som systematiskt avhumaniseras och demoniseras inom politik och media. I 30-talets Tyskland kunde man säga precis vad som helst om judar. Idag går det att säga precis vad som helst om enskilda sverigedemokrater, för att man anser sig ha rätten på sin sida. Man är en av de goda som bekämpar de onda. Precis så tänkte de under den spanska inkvisitionen, under skapandet av Kalifatet, tredje riket, Sovjetunionen och skapandet av den "humanitära stormakten Sverige". Detta mantra "Allas lika värde" blir alltså skrattretande i händerna på människor som konsekvent kränker andra människor i en fanatisk tro att de har rätten på sin sida.

Politiker och journalister fråntar konstant meningsmotståndare deras värdighet när de klistrar etiketter som högerextrem, fascist, nazist på människor när detta inte är sant, utan det handlar om demokratiskt valda representanter för folket. Många vänsterextrema och journalister är så övertygade om att de är på den goda sidan att de anser att ändamålet helgar medlen. Men FN's resolution är inte tänkt så. Den skall gälla vid varje enskilt tillfälle i varje möte på individnivå. Alltså har sverigedemokrater enligt FN's deklaration rätt att bemötas med respekt och på ett sådant sätt att de får behålla sin värdighet. Varje gång kändisar såsom Malena Ernman, Jonas Gardell, Fredrik Virtanen, Henrik Schyffert eller Magnus Betnér raljerar så strider dem mot FN's deklaration av mänskliga rättigheter.

Likaså så strider Jan Helins benämningar av politiker som högerextrema och rasister och nazister (där det saknar saklig grund) mot de mänskliga rättigheterna, då det tar värdigheten ifrån människor att bli sammanblandade med så avskydda ideologier.

Givetvis är detta syftet. När konsten slutar tar våldet vid, och kan man inte diskutera sakligt så går man till personangrepp. På den nivån bedrivs agendajournalistiken idag, samtidigt som man projicerar sina kränkningar på motståndarsidan. Man håller motståndarna ansvariga för sina egna känslor (projektion), sitt hat. Men också för sina handlingar. I blint raseri utmålar man meningsmotståndare som hatiska. De ser sitt agerande som rättfärdigt beroende på upplevda egenskaper hos motparten. Dessa människor har därför väldigt svårt att förstå vad som den första strofen innebär.

Det är rent skrämmande att ingen av dem kan förklara vad paragrafen innebär.

Människor med utpräglade narcissistiska drag är mästare på att slänga sig med psykologiska begrepp som de inte förstår. De använder dem gärna och ofta för att skamma andra och beröva dem deras värdighet. Människor som skäms har ju svårt att stå på sig, så det är ett effektivt vapen för att tysta debatt och oliktänkande. Det är en härskarteknik.  

I vanliga fall utmålar sig narcissisterna sig själva som offer, men i den politiska debatten drar de på andra offerkoftan. Jag skrev om det angående det journalistiska narrativet i de förra inlägg. Anledningen att man gör så är ju för att de kritiska rösterna skall framstå som onda. Senast igår såg jag ett snyftreportage på Rapport om en stackars invandrarfamilj som fick en etta centralt i Stockholm när de hellre ville bo i Borlänge. Barnet grät förtvivlat över trångboddheten. Detta är alltså flyktingar som flytt för sina liv? Journalisterna struntar i hur vi svenskar bodde i början på 1800-talet i Stockholm, i stora salar med bara en trävägg emellan familjerna. Alla sunda perspektiv överges när statsreligionen skall hamras in som godheten och den som ifrågasätter skall demoniseras och ses som onda.  

Det är inte handlingar i sig som räknas utan om vi är med dom, eller mot dem. Ett sätt att ringa in narcissister är deras attityd, "my way or the highway", och nu har de bestämt att vi skall bli världsberömda som det mest humanitära landet på jorden, helt oavsett om det vi gör är gott eller inte. Och oavsett sunt förnuft. Alla med en halv hjärna vet att en 1:a centralt i Stockholm tar fem minuter att byta mot en större lägenhet i Borlänge. De riktiga rasisterna är journalisterna som dumförklarar invandrare och folket och tror att vi ska gå på att det är synd om den där familjen. Särskilt när bostadsbristen är så stor som den är i Stockholm. Vänsterns syn på en strukturell maktpyramid baserad på härkomst blir inte enbart löjeväckande utan också provocerande. 

Narcissister kräver underkastelse och tål inte att någon går emot dem. Då blir det repressalier. Ganska nyligen så blev Aftonbladet trollade, och SR hängdes ut med det här klippet, och genast blir åtgärden att flytta skammen bort från sig själva, och därför ger de sig på de tacksamma måltavlorna Putilov och SD. Det vore helt annorlunda om deras påståenden var sanna, men de har inga bevis utan sysslar bara med att frånta Putilov hans värdighet. Och folk hoppar på drevet. Alla som bekänner sig till vår statsreligion gör gemensam sak i vad som mer liknar en häxprocess än något annat. Till och med den jovialiske Edward Blom tappar omdömet på Twitter.

Det finns verkligen många likheter mellan den åsiktsdiktatur som råder i landet och religion. Det är samma dogmatiska förhållningssätt. Förespråkarna är inte sakliga, de ser inte på människor som trots olikheter bör behandlas värdighet och respekt, utan tvärtom firar de excesser i fördömanden. I likhet med religioner så väntar kränkande straff eller hot om straff för den som inte rättar in sig i ledet. Det finns också uttalade och outtalade påbud som strider mot den mänskliga skapelsen. Att skam- och skuldbelägga naturliga drifter är alltså ett brott mot de mänskliga rättigheterna då individer förlorar sin värdighet och självrespekt för att de har dem. En av de drifter som skambeläggs mest i vår tid är beskyddandet och värnandet av den egna gruppen. Som tillhygge använder man just den första artikeln i de mänskliga rättigheterna i förvanskad form, helt utan att förstå dess innebörd.

Vidare så skambeläggs fel åsikter trots att det i de mänskliga rättigheterna står följande: Everyone has the right to freedom of opinion and expression (19).

I Sverige har vi också yttrandefrihet. Det är också ett mänskligt behov att uttrycka sig att få blir hörd och tagen på allvar. Att hindra och skam- eller skuld belägga en människas rätt att uttrycka sig är ett brott mot den första artikeln i de mänskliga rättigheterna. Alltså är all hets och osakligt bemötande av andra människors tankar och åsikter ett brott mot de mänskliga rättigheterna; att alla individer skall bemötas så att de får behålla sin värdighet och rätt till självrespekt. 

Första strofen i andra paragrafen: “Everyone is entitled to all the rights and freedoms set forth in this Declaration, without distinction of any kind, such as race, colour, sex, language, religion, political or other opinion, national or social origin, property, birth or other status.” Det borde nu alltså vara klart att de som mest gapar om värdegrund är de som själva allt som oftast bryter mot de mänskliga rättigheterna, i det att de inte bara särbehandlar människor som har fel åsikt, utan också aktivt skam- och skuldbelägger dem, t o m offentligt. Man skulle alltså kunna anmäla ett flertal medlemmar i den svenska regeringen, och journalister, för brott mot de mänskliga rättigheterna. 

Eftersom de med för narcissistiska drag inte har sinne för vad som är en kränkning och vad som är yttrandefrihet kommer här en lathund:

Yttrandefrihet innebär inte att man får säga vad man vill. Man har inte rätt att säga sådant som kan vara kränkande för andra, dvs beröva en människa dennes värdighet på ett skammande och skuldbeläggandet sätt.

Fakta är inte kränkande

Statistik är inte kränkande.

Kritik av principer och idéer och religioner är inte kränkande. Detta gäller även kritik av idén om alla människors lika värde. Yttrandefriheten innebär att man får kritisera och ifrågasätta principer. Man får även försvara dödsstraffet, man får också kritisera Islam, man får t o m kritisera muslimer. Det man däremot inte får göra är att angripa människor osakligt på ett personligt plan.

Att kritisera eller till och med håna Mohammed är inte att kränka 1,6 miljarder muslimer. För att det skall vara en kränkning så måste det handla om att en människa förlorar sitt människovärde i fråga om värdighet och respekt. Man kan inte kräva så mycket respekt att man står bortom all kritik. Detta gäller även kvinnor, svarta, invandrare, eller andra i “offerpyramiden”. 

Det är däremot en kränkning mot de mänskliga rättigheterna enligt paragraf 1 att förtala smutskasta, förnedra och förminska, eller särbehandla en människa beroende på nationalitet, kön, hudfärg, ras, religion, eller åsikt, så att denne tappar sin värdighet.

Det är en kränkning mot de mänskliga rättigheterna att behandla en kvinna som om hon skulle ha halva värdet av en man. Denna kvinna tillåts inte ha värdighet.

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att ta på en kvinna på ett sexuellt sätt utan hennes medgivande. Kvinnor som utsätts för ‘taharrush’ och andra övergrepp tillåts inte behålla sin värdighet.

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att slå sina barn och sin maka/make eller en annan människa.

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att kasta sten på en människa även om denne är polis

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att tala nedsättande till en människa även om den människan tillhör en majoritet, eller den anses privilegerad. 

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att tala nedsättande och hatiskt, även till en man.

Det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att tala nedsättande och hatiskt även till en vit.

Alla har rätt till respekt och att behålla sin värdighet oavsett nationalitet, kön, hudfärg, ras, religion, eller åsikt.