Cathy Newmans intervju med Jordan B Peterson

Män behövs. Vi behöver inte bara “en vuxen i rummet”, vi behöver vuxna män i Sverige. Vi behöver män som är rättmätigt stolta över sina manliga egenskaper, sin förmåga att leda, visa vägen och tala om vad som är rätt och vad som är fel. Vi behöver män som markerar och sätter gränser. Vi behöver män som sätter ned foten och säger ‘enough is enough’!

20 januari 2018 av Gertrud1

Nu tänker jag inte bara på att säga nej till buset, utan till de kvinnor, och den sociologiska synen på människor som varande offer, som fått alldeles för stort utrymme under allt för lång tid. Som varande kvinna säger jag; det måste vara färdiglekt i lekstugan Sverige. Ni vet vad som är rätt och fel, börja säg ifrån! Utan män går Sverige under.

Mannen här ovan är psykolog. Psykologi idag är inte Freud, det är ett brett ämne som går in på detaljnivå, alltifrån fysiologisk nivå, till “hur ser hjärnan ut?”, till att mäta fenomen, systematiskt och vetenskapligt, ett i taget. Psykologi är idag en med forskning uppbackad vetenskap. Därför har Jordan B Peterson kunskapen att dekonstruera den här kvinnans påståenden. 

Den här videon illustrerar exakt vad Simon Baron-Cohen (en annan av psykologerna som visar vägen idag) pratar om i sin bok “The Essential Difference”. Hans forskning visar att kvinnor ofta är mer av empathizers (de känner av omgivningens känslor och handlar utifrån det) medan män ofta är mer av systemizers (fokuserar på fakta som de systematiskt organiserar, och därefter resonerar sig fram till vad som är lämpligt handlande). Jag skall tillägga också att vi inte är replikerade prototyper av respektive kön, och att variationen inom respektive kön är större än mellan könen. Nevertheless så är det här viktigt för att förstå vad som har hänt i västvärlden, kanske framförallt i Sverige, där manliga egenskaper har nedvärderats, medan kvinnliga har upphöjts till skyarna och blivit norm.

Den här kvinnan är inte bara en empathizer, hon är dessutom en psykologiskt omogen sådan. Hon har ett binärt svart/vitt tänkande där hon ser kvinnor (inklusive henne själv) som offer. Därför så jämför hon sig med andra och fokuserar känslomässigt på om någon annan får något som hon själv inte får. Det handlar alltså om förvuxna 7-åriga flickor som jämför saftglasen. Hon använder rent av ordet “orättvist”, och styrs av en vilja att mildra känslan av orättvisa som den empathizer hon är.

Jordan diskuterar utifrån de psykologiska mätbara begreppen och säger att han är “very, very careful with words”. Det betyder att han håller sig till väl definierade psykologiska begrepp om företeelser som han säkert kan uttala sig om. Psykologisk forskning är mycket noga med att se till att man mäter rätt variabel och inte bara går på måfå. Seriös forskning är också noga med både validitet och reliabilitet, så att det blir en vägg av kunskap att luta sig mot.  

Kvinnan använder sin empathizingförmåga för att skydda andra kvinnor, och därmed kommer den att används mot Jordan. Hon ser honom som en angripare och letar känslomässiga svagheter. Hon försöker skambelägga honom ideligen, sätta honom i klistret, få honom att framstå i dålig dager. 

Jordan pratar om att “assertiveness” leder till framgång. Assertiveness är ett psykologiskt begrepp, som handlar om hur man för sig på ett självsäkert sätt utan att vara aggressiv eller upphävande. På lekmannaspråk kan det översättas till självhävdelse, självsäkerhet, men det täcker inte upp hela begreppet. Jordan är ‘assertive’, han vet att han har på fötterna, han har självkänsla bottnande i att han bemästrar situationen. Mer osund självhävdelse är den narcissistisk övervärdering av en själv vilken bottnar i en falsk självbild och måste därför backas upp med aggressivitet. Den här kvinnan har bara sina känslor att falla tillbaka på, och därför bemästrar hon inte situationen och uppvisar en aggressiv “bitchighet” som brukar kunna skrämma mottagaren till tystnad. Det första är ett exempel på ett bra ledarskap, det andra på terror. Det är det vi ser idag, när människor blir skrämda till tystnad av dåligt politiskt ledarskap. 

Vad Jordan gör så excellent är att han med stort manligt tålamod, på ett systematiskt vis, dekonstruerar den här kvinnans angrepp. Han benar ut diskussionen. Han säger nej, han visar vägen, han ställer krav på intellektuell hederlighet. Han gör henne medveten om att hon som kvinna inte är det offer hon utger sig för att vara. Han får henne för en kort stund att se - att i situationen är hon inte offer… Tvärtom är hon förövaren. Bingo!

Att se sig själv utifrån på det här sättet svider. Därför blir hon också mer aggressiv efter konfrontationen. Hon tänker inte ge upp sin offerstatus så lätt.

Eftersom den här kvinnan har en underutvecklad ‘systemizingförmåga’ så förstår hon annars inte vad Jordan säger. Hon saknar förmåga att sortera och systematisera, och styrs istället av sina känslor. Hon tänker inte, istället associeras allt till känslor. Det är riktigt skrämmande att människor med så undermåliga kognitiva funktioner har fått sådan plats, och anses ha någon som helst trovärdighet i det offentliga rummet. Kvinnan kan inte tänka logiskt och stringent, hon är är helt känslostyrd (lägger till nu ifall någon känslostyrd kvinna läser detta, att nej, alla kvinnor är inte det, vissa har utvecklat sin systematiseringsförmåga, särskilt om de bedrivit avancerade studier på universitet innan de blev genuscertifierade). 

Kvinnan föreslår att chefer skall anamma lite kvinnliga egenskaper, vilket är exakt vad som skett i vår regering. Man har inte bara anammat de kvinnliga egenskaperna, man har också avsagt sig de manliga egenskaperna, vilket gör att polisen är en dialogpolis, och skolan har blivit den ö William Golding beskriver i Flugornas herre. Ygeman, Johansson och Eliasson sympatiserar med buset. Man tillåter därför inte polisen att ta ett steg framåt, inte ens för att försvara sig själva. I skolan får lärarna inte “kränka” eleverna. De skall älskas ovillkorligt på ett kvinnligt vis. Manligt gränssättande anses kränka eleverna. Sverige är ett matriarkat där män kastrerats för att kvinnor och det kvinnliga skall kunna vara i kontroll. 

De politiska ledarna visar inte manlig ‘assertiveness’, de visar inte handlingskraft. Man sätter inte ned foten och man säger inte ifrån. Istället velar man och inväntar konsensus. På kvinnors vis måste alla vara överens innan man möjligen försiktigt går framåt. Den här inställningen har genomsyrat politiken i årtionden. Man ser kriminella som socioekonomiska offer. Politikerna är som soc-tanter istället för handlingskraftiga, starka och trygga ledare.

Många kvinnor tror på fullt allvar att världen blir en bättre plats om kvinnor styr eftersom de ser sig som de goda. Men som han säger, det finns ingen empirisk evidens som tyder på det. Tvärtom.

Den här kvinnan, som den empathizer hon är, tror att han säger vad han säger för att få henne ur balans. Många ser honom som elak. Kvinnor utan systematiseringsförmåga känner sig provocerade när människor inte beter sig som empathizers och stryker medhårs - de tar det personligt - men som Ben Shapiro säger, “facts don’t care about feelings”. Och för att parafrasera Dawkins; some people must learn how to think. Gud hjälpe oss för fler människor som inte kan tänka. 

När jag var ung så användes uttrycket hysteriska fruntimmer. Som kvinna så fann jag det kränkande, och i vissa fall så yttras orden av män helt i avsaknad av empathizingförmåga. Men det finns ett korn av sanning i det.

Jordan förklarar det vetenskapligt. Förmågan att reglera känslor, att uppträda med ‘assertiveness’ är exakt det som gör att man ser upp till vissa människor, och tappar respekten för andra.

Förmågan att reglera känslor är det som gör att kvinnor och pojkar ser upp till vuxna män.

Empati är en fin egenskap. Det är en förutsättning för vår fortsatta existens på den här planeten, men den ska inte ersätta förnuftet. Kvinnor kan heller inte ersätta män. Ni behövs. Vi behöver er. Sverige behöver er, varenda en av er. Nu är det färdiglekt, nu börjar allvaret.

Uppdatering: I denna analys påpekas vikten av att lyssna. Vad som är riktigt skrämmande är att det idag går att komma fram helt utan meriter, så denna kvinna förstår inte vad det innebär för trovärdigheten att vara professor i psykologi.

Det beror dels på att ämnet psykologi i skolorna associeras med Freud, och presenteras i en förvanskad form, men det beror framförallt på postmodernismens ifrågasättande av att kunskap ens existerar. Det blir lite som tonåringars övertro på sig själva och underskattande av den äldre generationen. I det här fallet så underskattar kvinnan en utbildning, en klinisk verksamhet, ett professorskap. Hon förstår inte vilken ansträngning, vilken enormt insamlande av kunskap under ett par decennium, som kantar vägen till den positionen.

Utan att blinka så avfärdar kvinnan Jordans trovärdighet, utifrån ja – vad? En universitetsexamen i engelska.

Det är inte ett intellektuellt möte. Det är en narcissist som letar efter något som den kan vända på och kasta tillbaka på Jordan för att skambelägga honom. Vore detta en enskild händelse så skulle detta inte gå viralt med 2 miljoner visningar. Det är istället sinnebilden för hur diskussionen förs i media idag. Det är inte en intellektuell diskussion utan en veritabel maktkamp, där obildade, okunniga människor med känslomässiga problem fått alltför stort utrymme.

Jag förstår att kvinnan mår dåligt. Vem skulle inte göra det i hennes position. Sättet att hantera det är tyvärr samma narcissistiska metod som i intervjun, nämligen att förklara sig som offer, hänvisa till hotbild, och peka ut en skyldig. Klassisk narcissistisk manöver för att flytta fokus från egna tillkortakommanden. Vi ser det ideligen i svensk media och politik.

Missa inte förra inlägget om varför integrationen inte fungerar.