Undangömda nätforum har fler och mer initierade läsare än Aftonbladet

28 juli 2016 av Gertrud1

Aftonbladet har folket emot sig. Och man förstår ju varför när man läser inledningen till "Våldtäkt det handlar om män inte om kultur". Istället för att referera till sin kompetens så inleder Dana Porkomeylian med: “Jag är kvinna och därmed offer”. Hon har tydligen också rätt att tolka statistik som hon vill. Hon menar på fullt allvar att 25% av Sveriges kvinnor blir våldtagna. Hon skriver "sannolikheten att jag kommer att utsättas för våldtäkt i Sverige är en på fyra." Antingen har hon inte koll på matematik, eller på statistik för den delen. Hon uttalar sig också om dagens situation baserat på selektiv statistik. Hon har heller inte faktakoll och håller inte isär begreppen. Jag undrar; får vem som helst skriva i Aftonbladet, och förfäkta precis vad som helst?

Den feministiska ståndpunkt som gång på gång ges en arena presenterar en sanning som inte ens är konsekvent och genomtänkt. Därför kan man samtidigt från feministhåll förfäkta att man måste ändra mansnormen och machokulturen, och sedan när det börjar visa sig att det finns värre förövare än CIS-män ändra sig till att det inte handlar om kultur utan bara om män i största allmänhet.

Återigen så relativiseras det som de unga flickorna utsätts för i Sverige. Man viftar bort det med att det inte är ett nytt och ökande problem, trots att polisen säger annorlunda. Istället påstår man att det enda som skett är att vi börjat prata om det. Det börjar mer och mer likna en desperat besvärjelse från feministhåll. Såhär var det ju inte meningen att det skulle gå i kampen. Som någon hysteriskt skrek på Pride Järva igår: "Sluta använda vår kamp, det är vår kamp och inte eran!". Och det är väl där skon klämmer för feministerna. De har inte längre kontroll över bilden av mannen som förs ut nu när locket börjar tas av hos vissa mindre vinklade eller partiska medier.   

Dana Pourkomeylians debattartikel möter givetvis reaktioner. Både på Aftonbladet debatts facebooksida, men också på andra ställen på nätet. Fler och fler kvinnor börjar inse att den feministiska kampen inte förs för vår skull utan handlar om något helt annat. Dana svarar genom att på Twitter anklaga sina kritiker:

Flashbackrassar! Sverigedemokrater! Moderater! Spån som "inte tror" på normer!

Det är en tydlig hållning att "den som inte håller med mig är emot mig", och den som inte håller med "sjukförklaras" på sedvanligt kulturmarxistiskt manér.

Det blir ju svårt att bemöta konstruktivt när Dana väljer att varken sätta sig in i fakta, eller att specificera vad hon vill diskutera. Hon gör också som feminister alltid gör när verkligheten blir för besvärlig - hon drar våldtäktskortet. Med extremt få undantag blir människor illa berörda när våldtäkt kommer på tapeten. Det går heller inte att argumentera emot att det är män som våldtar. Penisen sitter på män, det går inte att förneka. Därför fungerar det så ofta att dra som trumfkort då det väcker så starka känslor. Friska män skäms över att andra män våldtar i vår kultur, det är därför vådltäktskortet är så effektivt. Det tystar all debatt, och män lär sig - Man - ditt namn är skuld.

Men så här gör alla manipulatörer. De väcker skam- och skuldkänslor för att avväpna sin motståndare. Därför ser också hennes lista också ut som den gör. Men att ta reda på fakta om de incidenter hon tar upp, vilka ännu inte syns i statistiken, är inte att vara vare sig Sverigedemokrat, moderat, eller att vara rasistisk. Det är att vara rationell. Och rationell är den som klarar av att hålla sina känslor borta från den sakliga debatten. 

De som kan det, de som ifrågasätter feminismens “sanningar”, får inte göra sin röst hörd. I tråden som diskuterade artikeln på Flashback skrev jag att jag skulle skriva en replik till Aftonbladet. Men föga förvånande är Dana och hennes gelikar inte intresserade av en diskussion om problemet, utan istället raljerades det om troll. (hon glömde “troll” på sin lista).

Man är totalt ointresserade av själva huvudfrågan, och Aftonbladet censurerar, jag fick inte ens komma till tals på deras facebooksida där de uppmanar till diskussion. Mitt inlägg togs bort väldigt fort. För som sagt det handlar inte om sakfrågan utan om att Aftonbladet är en plattform för kvinnokampen, och vänstern, och metoden känns igen. Kvinnors tragedier används för att skambelägga och smutskasta män som grupp.

Att alla användare på Flashback avfärdas som troll känns märkligt för mig då jag vet att på Flashback ryms alla, även högbegåvade akademiker inom alla professioner, samt även såna som jag själv, medelålders tanter som är långt ifrån den nidbild av flashbackare som MSM sprider. Hon skriver:

“I såväl undangömda nätforum som hemma vid middagsbordet läggs därmed skulden på män av icke-svensk härkomst.”

Sveriges största forum med över miljonen registrerade användare, och ännu fler läsare är ett stort hot mot den sanning som torgförs mer och mer desperat. För i en förödande stor del av de brott hon tar upp så har ju gärningsmännen utländsk bakgrund. Om polisen säger att det är så, så får man väl tro polisen? Är det någonting som Flashback som forum är känt för så är det att fakta kommer fram förr eller senare, detta p g a att Flashbacks regler sätter sanningen före politisk korrekthet och politiska dogmer.

Sedan är frågan vad man som individ gör med den faktan, om man söker mera fakta, eller om man, som Dana och andra feminister, sätter gränser för vad som får diskuteras i det offentliga rummet när faktan inte stämmer med ideologin. Men det mest prekära med den här faktan angående den nya brottsligheten i några av de fall hon nämner handlar ju inte om att de är av utländska härkomst utan att de är asylanter som utger sig för att vara minderåriga och därmed slinker mellan maskorna i vårt rättssystem. Vad diskussionen borde handla om är vad ska vi göra för att anpassa vårt samhälle för de nya problem vi står inför. Men nej, inte då.

Hon skriver vidare:

"…vad man menar är sexistisk och våldsbejakande kultur och en kvinnosyn som inte går ihop med den svenska. En kultur som svenska, eller till och med europeiska män, inte har något med att göra."

Enligt både svensk och norsk polis så är de som står för den nya typen av brott i de fall som de är identifierade härstammande från tre specifika länder - Afghanistan, Somalia och Eritrea. Man måste vara väldigt okunnig för att inte se någon skillnad mellan deras kultur och vår. Men denna vägran att erkänna den faktiska verkligheten är kännetecknande för alla religioner där dogmer går före sanningen. Likaså väljer Dana att blunda för att en del av dessa brott är rena hatbrott, vilket framkommer om man läser förundersökningsprotokollen; vad förövarna har sagt till sina offer före övergreppen. 

Vidare skriver Dana:

"Därmed fortsätter ”inte alla män”-mantrat att leva ännu en dag och alla svenska män kan pusta ut vetandes att de minsann inte har något ansvar för det sexuella våldet som drabbar Sveriges kvinnor. De har ju ”goda” värderingar!"  

Jag undrar hur Dana tänker här? Det är ju just att pusta ut som svenska män inte gör. Hon säger dessutom emot sig själv. Tidigare i artikeln skrev hon ju att människor är arga, och förkrossade. Och ja, de ser ju detta problem och vill göra något åt det. Men då kommer ju Dana och hennes feministväninnor och säger #InteErKvinna. Män i Sverige idag tillåts inte ta ansvar om det inte sker under feministiskt kontrollerade former. Egna initiativ göre sig icke besvär. De hånas, förlöjligas, demoniseras och attackeras. Sanningen är ju också den att det finns en kulturell skillnad mellan Europa och vissa andra länder. Vi anser att kvinnofrid är en självklar rättighet för kvinnor, det är ju därför som vi blir upprörda när folk kommer hit och inte bara disrespekterar våra kvinnor och barn, utan skrattar oss rakt upp i ansiktet.

Att blunda för att inte alla kulturer delar vår syn på att kvinnor har rätt att vistas i det offentliga är naivt, för att inte säga galet. Visst har kvinnofriden kränkts tidigare, men av enstaka män. Dana vet mycket väl att inte alla svenska män våldtar. Däremot behärskar hon inte statistik. Jag hoppas verkligen hon inte på riktigt tror att 25% av män våldtar, sist jag kollade så var det färre än 2 procent av svenska män som våldtar. Hon verkar också förvånad att vi i Sverige sjukförklarar dem, men siffran på antalet psykopater, och andra gravt störda är så hög som 4-5%, så inte ens alla störda svenskar våldtar. 

Vad hon också blundar för är att det finns ett samband mellan syn på våld mot kvinnor, mot barn, mot djur och mot andra män. Acceptansen för våld inom olika kulturer varierar mycket. Vi i Sverige har en extremt låg acceptans för våld i vår kultur. Här är det inte tillåtet att slå vare sig djur barn, fruar eller andra människor. Här anses man brottslig till och med om våld sker mot en angripare då endast staten tillåts utmäta straff. Den man som dänger upp en våldtäktsman straffas här, inte bara av rättssystemet, utan säkerligen även av feministerna, som ser det som ytterligare ett tecken på mäns uselhet.

Dana vill likt alla feminister koka ned problemet till att mansrollen, för att inte säga själva manligheten, är huvudproblemet dvs det sjuka. Det är budskapet som trummas in igen och igen. Den som blir sjukförklarad blir bakbunden, den fråntas sin rätt till beskrivning av verkligheten, och det är det som är syftet. Makt och kontroll över vad som får sägas, var, när och hur. Det är därför de går till hårt angrepp mot de män som inte beter sig som den bild av förövare som feministerna kablar ut, utan som beter sig som beskyddare. Denne passar inte in i bilden av mannen som "den onde", som förövaren.

Det handlar återigen om att inte störa deras kamp, för feministernas retorik håller ju inte när det visar sig att vår kulturs mansnorm tvärtom innebär att beskydda kvinnor och att hårt straffa dem som begår övergrepp mot kvinnor och barn. Därför måste alla män demoniseras när de i enlighet med vår kulturs mansnorm verbalt och fysiskt vill beskydda kvinnor från förövare, med att ytterligare skamma och skuldbelägga dem till tystnad… “Stör inte vår kamp!”…