I dagens politiska paradigm talas det om främlingsrädsla som om det vore något sjukligt. Men rädslan för det främmande och värnandet av den egna gruppen är det som gjort att människan, och olika folkgrupper, har överlevt genom historien. Det är en del av våra instinkter att vara skeptiska mot det som vi inte känner igen som tryggt och bekant.

5 september 2017 av Gertrud1

Främlingsrädslan uppstår hos barn vid 9 månaders ålder då de börjar kunna skilja på sina vårdnadshavare och andra människor. De måste singulera ut den som kan ”skydda barnet mot inifrån eller utifrån kommande faror som hotar dess överlevnad”. Föräldern känner igen sitt barn, och svarar på barnets gråt om det har sina själsförnödenheter. Vi måste hela livet hålla reda vem och vilka som vill oss väl, för alla gör inte det. En del struntar i oss, och en liten del vill oss faktiskt illa. Världen är inte en helt trygg plats även om vi vaggats in i en falsk säkerhet i ett land som inte haft krig på ett par hundra år. Vi har blivit vad cancerläkaren Georg Klein kallar fredsskadade. Det vill säga att leva under fred under så många år har gjort att vi tror att alla människor i grunden är goda. Det är en farlig illusion menar Klein. ”Människan är kapabel till vilka illgärningar som helst, särskilt under stressade omständigheter” fortsätter han. Och vetenskapen visar honom rätt.

Det gäller heller inte bara under stress. Alla är faktiskt inte snälla innerst inne, vilket vår ’Hippiereligion’ tolerans lär oss att tro. Eller tvingar oss att tro skulle jag säga för dogmen säger att den som är rädd för det den inte känner igen som tryggt är sjuk, och lider av någon form av fobi. Den är främlingsfientlig. Så långt har sjukförklarandet utav den mänskliga naturen gått. Men barn har i alla tider varnats för främmande människor som man inte vet något om, alla vill inte väl. Inte alla grannar heller, och inte alla grannländer heller. Vi som kommer ihåg den historia vi läste i skolan vet att till och med många högkulturer har gått under för att de helt enkelt blev utkonkurrerade eller kollapsade av inre stridigheter. Det är det sista som bekymrar mig med den kultur jag själv tillhör. Det är så många krafter som sliter isär Sverige nu. Det verkar också som den rådande religionen tolerans, omöjliggör en diskussion om vad vi skall tolerera och fortfarande trivas i det land våra föräldrar varit med om att bygga upp. De flesta märker inte av skillnaden, särskilt inte de i finare områden, men Sverige har förändrats. Vi sågs tidigare som ett föredöme i världen, nu är omvärlden mer bekymrad över vad som hänt med vårt land, och jag pratar inte om Trump nu utan om våra grannländer som Norge och Finland. Desperat försöker politikerna hålla ihop den krackelerade självgoda masken, senast nu med den norska integrationsministern Listhaug. Utländska kritiker skall hålla käft, och svensken får inte beklaga sig, utan måste förneka de problem som uppstått den senaste tiden. Här finns inget att se skingra er nu bara.

Den moderata politikern Kahin Ahmed tycker vare sig att Åkesson skall få vistas i förorten, eller att norska immigrationsministern ska få lov att yttra sig. Detta angrepp på svensk demokrati tolereras, men om en svensk anser att han skall kamma till sig och inte kräva att vi ska ändra oss efter hans kultur, då går eliten i taket.

Det spelar ingen roll vad som sägs, enligt den marxistiska offerpyramiden är moderaten offret eftersom han kommer från Afrika. Eftersom han kommer från Afrika så är det värre att anse att han kanske skall bo i Afrika om han föredrar den kulturen, än att han kommer och aktivt arbetar på att ändra vår. Eftersom han är svart anses det rasistiskt att anse att han skall vistas i en kultur han trivs i, istället för att ändra vår, men det har inget med ras att göra, det har med demokrati och kultur att göra. Men enligt religionen tolerans, så skall vi vara så toleranta att inte ha någon kultur, och kanske inte heller lagar nu i det senaste?

Vänstern proklamerar: Vi har inga problem med invandring, alla människor är likadana. Dem som inte håller med klassas genast som rasister eller nazister. Enligt den marxistiska offerpyramiden så kan en vit aldrig vara offer, och en vit kvinna kan inte hellre vara offer för en mörkare man. Det är som regler i poker eller skitgubbe där vissa “kort” alltid slår andra, och där vissa kort helt trumfar över andra korts valör. Och man bedömer människor efter valör. För marxism handlar inte om att lyfta upp offer, utan trycka ned alla på samma bottennivå, för att vara hanterbara för makten. Marxism är inte för fattiga utan mot rika och framgångsrika.

Som jag påpekar igen och igen; Marxismen har dödat top tio procent. Och nu pratar jag inte om att vita är topp 10%, utan om att marxismen eldar på de sjuka människor som identifierar sig som offer grundat på en enda personlig egenskap, och pekar ut en syndabock för dem att angripa. Den här offeranalysen och offerretoriken är livsfarlig. Vi ser det på alla upplopp på universiteten och där folk tar till våld på gatorna i USA. Förnuftet har för länge sedan upphört att styra människor. Det är precis som före krig- Psykologiprofessor Jordan Petersson visar i en avhandling att allt uppeldande av människors upplevda offerskap, i själva verket är det som banar vägen för folkmord. Det var offerskapet mot den påstått förtryckande borgarklassen som bolsjevikerna spelade på. På så sätt så gav man legitimitet att döda alla som kommit längre än en själv. Det var också det som ledde till katastrofen under andra världskriget, inte rasismen i sig, utan det tyska folkets tro på att de var offer för judarnas ekonomiska och politiska förtryck.

De svarta i USA hatar inte vita, de hatar att vita har det som de själva vill ha, och anser att vita fortfarande hindrar dem att få det. Liksom feminister i Väst tror att män hindrar dem från att åstadkomma det de vill. Det är ren och skär narcissistisk avund man spelar på. Det gäller också många som kommer från före detta högkulturer som nu ligger på efterkälken. Allt precis allt går att skylla på väst.

Det som sker när man delar in världen i offer och förtryckare och sätter etiketter på människor, är att man fråntar dem sin komplexitet, de får inte vara hela människor utan blir bara schabloner, stereotyper som saknar nyanser. Det är en form av objektifiering. Man ser det i retoriken och politiken för någon annat vet bäst åt dem. Det är inte afghanerna som strejkar på medborgarplatsen. Det är diverse vänsterorganisationer, och människor som har sitt uppehälle av dem som ligger bakom. Frågan är om det är i afghanernas intresse att sitta där? De används av den marxistiska vänstern för sina egna syften.

Det är också andra krafter bakom detta. Att se på människor som offer fyller också våra narcissistiska behov av att se oss själva som goda. Drottningen av detta är ju Malena Ernman, hon kommer aldrig förstå varför hon är så avskydd. Men det gäller ju också flera världsfrånvända konstnärer som inte tänker, utan bara är skolade i flummiga ord som solidaritet med de utsatta. Det finns inget gott i att objektifiera människor genom att sätta en etikett på dem som grupp. Inte heller att se dem som offer, det fråntar rätten dem till grundläggande mänsklig respekt när man ser dem som objekt, istället för som subjekt med egen förmåga. Få gillar att bli förminskade och klappade på huvudet på det sättet. Ibland är man offer, men då är det för en specifik handling, man kvalificerar sig inte som offer genom att inneha en enskild egenskap, tillhöra en grupp, eller har en viss hudfärg. Man är heller inte ett offer för något som inte har drabbat en själv, eller som hände för hundra år sedan eller mer

Om man istället går på den marxistiska indoktrineringen då styrs man inte av förnuftet utan av ett ideologiskt dogmatiskt tänkande. Då kommer det inte gå att föra en diskussion utan det som kommer utspela sig är istället ett fanatiskt religionsförsvarande. Självklart kommer därför i det svart/vita tänkandet alla försök till nyansering bemötas med att kritikern är ond. Enligt konfirmeringsbias så kommer all information som tyder på att det utpekade offret inte är enbart objekt och vitt, mötas med döva öron hos de som är indoktrinerade i det kommunistiska allas lika värde = alla är likadana, vilka kommer att hävda att det enda som skiljer de “ensamkommande” som söker asyl här och våra egna barn är att de förra kommer från Afghanistan. Därför kommer man till svindlade slutsatser som:

För det första så utvisar man inte till döden, Afghanistan bedöms som säkert. Alex Bengtsson står upprört i TV och hävdar att migrationsverket ljuger. Men migrationsverket bygger på FNs rapporter, här förnämligt redovisat av flashbackaren Provokatör. Det visar sig nämligen att det är farligare i Skåne än i Afghanistan. För kvinnor är det en helt annan sak. Men lite axplock från inlägget som har tillförlitliga och redovisade källor:

Afghanistan består av 34 provinser fördelade över 7 regioner, [……]bara 2 av dessa 34 provinser anses otrygga,” “Dom ensamkommande afghanerna på trappan vid Medborgarplatsen är nästan uteslutande hazarer,” De flesta hazarer bor i Central highlands som “ under många år varit en mycket lugn del av Afghanistan, enligt FN så har det dött eller skadats 22 stycken i år i en population på nästan 2 miljoner.

Vid tiden för inlägget så hade det dödats 23 i Skåne, som har en population på 1.3 miljoner. Med andra ord så är det dubbelt så stor risk att bli dödad i Skåne som det är att bli dödad i de provinser som hazarerna i huvudsak lever i. Användaren Zaedrevs utvecklar:

De flesta länder i Sydamerika är till antal döda extremt mycket farligare. Afghanistan har alltså drygt 34 miljoner invånare och det är under 5000 döda per år. De flesta av dessa döda är då talibaner eller militärer/poliser. Honduras t.ex är 4 gånger mindre och där dör fler personer årligen till följd av våld som bara ett exempel. Att media fortsätter med den här lögnen är helt absurd. Om det var så farligt då skulle således i stort sett hela Sydamerika kunna få asyl i Sverige före Afghanistan.

Användaren “vågskålen” kollar murder ratelist och finner:

Afghanistan med sina 6,55 mord per 100k invånare (2012) framstår ju som … inte alls så illa. Kolla de karibiska länderna, helt otroligt. Bahamas till exempel: 29,81! Åka på drömsemester till Bahamas, eller bli utvisad till en säker död i Afghanistan?

Varför tror jag mer på Flashback än på media? Jo för att på Flashback avkrävs man på källor på det som påstås. Allt skall verifieras och redovisas öppet. Och vad som inte talas öppet om i media angående dessa hazarer är att de flesta av dem har levt i Iran och har därför inte ens asylskäl här. Men det är mycket man inte talar om i svensk “vänstermedia”.

Sanningen angående Afghanistan är alltså att det är relativt tryggt för män så länge man undviker Kabul. Däremot är det världens farligaste land för kvinnor att leva i. Inte på grund av krig, terror eller talibanerna, utan på grund av afghanerna själva. 90 procent av de afghanska kvinnorna utsätts för våld. Det är lagligt att gifta bort barn, och att våldta sin hustru. Hon värnas inte ens som avelssto, varje halvtimme dör en kvinna i barnsäng i Afghanistan. Män bestämmer helt över kvinnorna och kan hindra dem att utbilda sig och att arbeta och till och med att söka vård.

Kvinnan på bilden heter Farkhunda Malikzada, hon var en lärarinna och en trogen muslim, men kom i diskussion med en Mullah och blev falskt anklagad för att ha bränt koranen, mycket raskt tog närvarande män det hela till våld och de hundratals gapande skrikande fanatiska männen på gatan slog ihjäl henne på plats. Att fallet är så känt är att så många filmade det hela med sina mobilkameror. (film längre ned i inlägget) Det här var inte talibaner, det var vanliga afghanska män. Utifrån logisk riskbedömning så är det farligare för svenska kvinnor i Sverige med afghanska män här, än det är att skicka tillbaka afghanska män till Afghanistan, för vem inbillar sig att de får en helt annan kvinnosyn när de kliver över gränsen?

Nu menar jag inte att vi skall bli ihjälslagna, men afghaners syn på kvinnor är ett hot mot oss. Här går att räkna på hur många av gruppvåldtäkterna där förövaren har kommit från Afghanistan. Det är minst 18%. Hur många av de som inte uppgett nationalitet dvs 29 % vet vi inte. Men ’worst case scenario’ ger då 47%. Så lär det ju inte vara med de leder ligan som nationalitet även om ingen av ickesvenskarna skulle vara från Afghanistan. I tillägg till detta så gäller listan bara dömda för sexbrott, men problemet är ju större än så. Vi har ju till och med en polis från Afghanistan Mustafa Panshiri, som åker runt på heltid för att tala med afghanska män om de sexuella ofredandena som har skett på senaste tiden:

“Jag säger som det är, att det är en ny företeelse i Sverige, vi talar om det. Det är sexuella ofredanden i grupp han syftar på, något som polisanmälts på en rad platser i landet i sommar, bland annat på festivaler och på badanläggningar men också öppet i gatumiljö.”

Han berättar för reportern att barnuppfostran sker helt annorlunda i Afghanistan än här. Där slår fäderna inta bara fruarna men också barnen. Där är respekt kopplat till rädsla enligt Mustafa. Det tog tid för honom att förstå hur hans svenska skolkamrater kunde visa respekt för sina pappor när ingen av dem var rädd.

“Det finns, menar han, tyvärr de som kommer hit och upptäcker att de kan bära sig åt hur respektlöst som helst utan att bli slagna.”

Rubriken på artikeln är “De vet att det är ett brott” och syftar just på de sexuella övergreppen i grupp som vi fått på köpet när vi tagit emot män från dessa kulturer. Det har mycket riktigt skett våldtäkter och sexuella ofredanden tidigare i vårt land, men inte i den här omfattningen, och inte med den råhet, den förslagenhet, utövandet i grupp och stoltheten över sitt dåd. Så pass att man till och med skrattar, filmar och lägger ut på Facebook som en bragd. I Afghanistan finns också lagar, men de efterlevs inte. Polisen ser mellan fingrarna där. Och polisen ser mellan fingrarna här. Liksom domstolarna. Ingen får vare sig stryk här eller blir dömd. Vi får rapporter om den ena gruppvåldtäkten efter den andra där förövarna frias, och där de i förhör öppet menar att västerländska kvinnor förtjänar det. Givetvis våldtar inte alla afghaner som kommer hit. Men om man om man kan ta en kille från Rosengård, men inte ta Rosengård från en kille som Zlatan säger, så måste det ju gälla afghaner också. Ingen är opåverkad av sin bakgrund. Hur kommer den här synen på kvinnor, våld ofredande och våldtäkt påverka vårt samhälle? För som polisen Mustafa säger – de vet att de gör fel…

Hur kommer det att påverka kvinnor att ta in så många afghaner som kommer från en kultur som är så brutal och oempatisk mot kvinnor? Domarna mot afghanerna rörde sig i alla fall utom två om grov våldtäkt. Thomson Reuters Foundation har frågat 213 experter på kvinnofrågor i alla världsdelar, och Afghanistan är klart det sämsta landet för kvinnor. 80% av de afghanska kvinnorna blir bortgifta. Kvinnor nekas skilsmässa och självbränning är ett växande fenomen i Afghanistan, där kvinnor ser den enda vägen att komma ur sitt lidande att sätta eld på sig själva. Afghanska Fatima säger i en intervju i Aftonbladet:

“Vad som händer om vi inte lyder? Ja, våra män eller söner slår oss såklart. Vi är deras slavar.“

Under intervjun ursäktar sig kvinnorna ständigt:

“Precis som Fatima har de andra kvinnorna vuxit upp med vetskapen att de inte är värda någonting. Att de inte kan någonting. Vet någonting…”
“Vi är våra mäns slavar. Om jag skulle bli sjuk och vilja gå till sjukhuset och min man säger nej så får jag inte söka hjälp, säger Fatima.”

Sverige vet om det här problemet. Migrationsverket talar om för gode män att det kommer att bli problem att få de här männen att acceptera råd från en kvinna. Samtidigt så framställs de här männen i media som oskyldiga svärmors-drömmar som är offer, baserat på deras hudfärg härkomst och därmed offerstatus. En objektifiering som heter duga.

Dramatikern Monirah Hashemi berättar att:

“Kvinnorna i Afghanistan tror inte att de har rätt till åsikter eller frihet. Jag vill genom mina föreställningar få dem att stötta varandra istället för att pressa varandra till lydnad. Det är vanligt att kvinnor begår självmord just för att pressen från andra kvinnor är så stor, till exempel när det gäller tvångsgiftermål med äldre män.”

Vidare:

“Arbetet är långt ifrån riskfritt. Monirah säger att de flesta kvinnor som jobbar blir trakasserade av manliga kollegor, chefer, släktingar och folk på gatan. Inte blir det bättre av om jobbet, som i hennes fall, går ut på att stärka kvinnorna och ge dem en röst. – Både jag, min familj och mina elever har attackerats. Vi lever under ständiga hot. Som kvinna i Afghanistan är alla emot dig, din röst och din existens. Jag vet flera kvinnor som har mördats på gatan för att de håller på med konst.”

Observera att det är samma Afghanistan som de här männen “flyr” ifrån. Det är inte så att det finns två olika Afghanistan där det ena landet är fridsamma “gudfruktiga” människor som är offer för de onda talibanerna. Och det andra består av fanatiskt religiösa människor som praktiserar Sharia.

Även om landet inte officiellt följer Sharia så står det på Svenska Afghanistankommitténs hemsida att “Författningen som antogs i januari 2004 fastslår att Afghanistan är en islamisk republik och att inga lagar får strida mot islams värderingar”. Pew Research Centre visar att 99% av de muslimska afghanerna är för Sharia. Lite snabb googling visar att Islam praktiseras av 99.7% av befolkningen i den Islamska republiken.

Jag har sett åtskilliga Youtube klipp på immigranter som oprovocerat attackerat kvinnor i offentlig miljö, jag har sett dem som sjuka, och enstaka illdåd, men tydligen är det så man uppfostrar kvinnor att hålla sig borta från det offentliga rummet i den kulturen. Även att hota politikers fruar med våldtäkt. Hanif Bali till Aftonbladet:

Detta är väldigt obehagligt men har tyvärr varit ett vanligt förekommande i min vardag sedan jag blev politisk aktiv. Men det har aldrig varit i en sådan här stor och grov skala och att det riktas mot min familj och flickvän.

En av initiativtagarna till demonstrationen är denna Amir Nabizadeh. Han försvarar meddelandena och anser att det är helt normalt i Afghanistan. Han tycke också att Hanif skall be om ursäkt. Vad har då Hanif gjort? Jo han har tweetat ett svar på frågan – vem har ansvaret för afghanerna på Medis? Han svar var – “ingen låt dem strejka ihjäl sig fram till verkställighetsdatum”. Hur kan då denna respons framkalla denna kavalkad av hot och även uppletande och trakasserande av hans flickvän. Ja i Afghanistan råder klankultur och hederskultur. Det är min klan mot din klan. Och heder, ja gästskribenten Zulmay Afzali skriver i SvD om hur hederskultur fungerar, här försöker han förklara hur ett skämt om någons hörlurar som denne tappat och hängde på golvet kan uppfattas. En äldre vänlig herre hade skojat med honom, för att hjälpa honom, och sagt- Du har tappat din svans.

Det slog mig att om den här incidenten hade inträffat i mitt hemland Afghanistan, så hade det hela lätt kunnat urarta och sluta i en katastrof.
Hade någon närstående sagt åt en man att hans svans låg på marken, hade det kunnat passera. Men offentligt, så som skedde här, hade tagits som en grov förolämpning. Den som blev tillsagd på det viset hade upplevt att han jämfördes med en åsna. I Afghanistan hade detta med stor sannolikhet lett till att den tilltalade hade känt sig förödmjukad och handgripligen sökt hämnd. Det hade kunnat leda till allvarliga skador, kanske till och med till att en av de två inblandade hade dött och den andra hamnat i fängelse. De som sett och hört vad som skedde hade lagt sig i, tagit reda på vilka släkter de två inblandade kom ifrån, meddelat dessa vad som hade hänt och medlemmar av släkterna hade startat krig mot varandra som kunnat bli flera mansåldrar långt.
“När Sverige tar emot oss som kommer från länder som skiljer sig från Sverige som natt skiljer sig från dag, måste man förstå att vi inte tar av oss våra kulturer som gamla jackor och drar på oss svenska t-shirts så snart vi kommer hit. Vår kultur, som är så olik den svenska, är inpräntad i oss lika starkt som den svenska kulturen är inpräntad i svenskar. Det tar tid – generationer – och kräver stor förståelse och stort tålamod att förändra. Ni måste därför ta er tid, våga lägga er konflikträdsla åt sidan och tala om för oss, rakt på sak, vad som gäller här.

Min spontana reaktion är, klarar vi det? Vill vi det? Skall vi ens det? Vår konflikträdsla handlar om att vi har lärt oss andra sätt att hantera våra känslor än att bli aggressiva, ta till våld, samt dra in människor som inte har med saken att göra. Vi blir bara förvirrade av ett sådant primitivt beteende. Ja primitivt beteende är rätt ord, för det handlar om ett psykologiskt outvecklat beteende att svara på en upplevd kränkning med angrepp. Det är förknippat med narcissism att ha ett så lättkränkt skamkänsligt ego. Det har frågats vems ansvar dessa afghaner är. Jag skulle vilja utveckla det till: Är det vårt ansvar som svenska medborgare att civilisera ett primitivt folk? Går det ens, när inställningen är att vi skall anpassa oss efter dom? Det narcissistiskt känsliga egot sitter dessutom i personligheten så Zulay har rätt att det kommer ta generationer, men eftersom narcissism skapas i anknytningen de första två åren, så är jag rädd att det tar fler generationer än tre. Samme Amir som är medarrangör till demonstrationen på Medis.

En av initiativtagarna till demonstrationen är denna Amir Nabizadeh. Han försvarar meddelandena och anser att det är helt normalt i Afghanistan. Han tycke också att Hanif skall be om ursäkt. Vad har då Hanif gjort? Jo han har tweetat ett svar på frågan – vem har ansvaret för afghanerna på Medis? Han svar var – “ingen låt dem strejka ihjäl sig fram till verkställighetsdatum”. Hur kan då denna respons framkalla denna kavalkad av hot och även uppletande och trakasserande av hans flickvän. Ja i Afghanistan råder klankultur och hederskultur. Det är min klan mot din klan. Och heder, ja gästskribenten Zulmay Afzali skriver i SvD om hur hederskultur fungerar, här försöker han förklara hur ett skämt om någons hörlurar som denne tappat och hängde på golvet kan uppfattas. En äldre vänlig herre hade skojat med honom, för att hjälpa honom, och sagt- Du har tappat din svans.

Det slog mig att om den här incidenten hade inträffat i mitt hemland Afghanistan, så hade det hela lätt kunnat urarta och sluta i en katastrof.
Hade någon närstående sagt åt en man att hans svans låg på marken, hade det kunnat passera. Men offentligt, så som skedde här, hade tagits som en grov förolämpning. Den som blev tillsagd på det viset hade upplevt att han jämfördes med en åsna. I Afghanistan hade detta med stor sannolikhet lett till att den tilltalade hade känt sig förödmjukad och handgripligen sökt hämnd. Det hade kunnat leda till allvarliga skador, kanske till och med till att en av de två inblandade hade dött och den andra hamnat i fängelse. De som sett och hört vad som skedde hade lagt sig i, tagit reda på vilka släkter de två inblandade kom ifrån, meddelat dessa vad som hade hänt och medlemmar av släkterna hade startat krig mot varandra som kunnat bli flera mansåldrar långt.
“När Sverige tar emot oss som kommer från länder som skiljer sig från Sverige som natt skiljer sig från dag, måste man förstå att vi inte tar av oss våra kulturer som gamla jackor och drar på oss svenska t-shirts så snart vi kommer hit. Vår kultur, som är så olik den svenska, är inpräntad i oss lika starkt som den svenska kulturen är inpräntad i svenskar. Det tar tid – generationer – och kräver stor förståelse och stort tålamod att förändra. Ni måste därför ta er tid, våga lägga er konflikträdsla åt sidan och tala om för oss, rakt på sak, vad som gäller här.

Min spontana reaktion är, klarar vi det? Vill vi det? Skall vi ens det? Vår konflikträdsla handlar om att vi har lärt oss andra sätt att hantera våra känslor än att bli aggressiva, ta till våld, samt dra in människor som inte har med saken att göra. Vi blir bara förvirrade av ett sådant primitivt beteende. Ja primitivt beteende är rätt ord, för det handlar om ett psykologiskt outvecklat beteende att svara på en upplevd kränkning med angrepp. Det är förknippat med narcissism att ha ett så lättkränkt skamkänsligt ego. Det har frågats vems ansvar dessa afghaner är. Jag skulle vilja utveckla det till: Är det vårt ansvar som svenska medborgare att civilisera ett primitivt folk? Går det ens, när inställningen är att vi skall anpassa oss efter dom? Det narcissistiskt känsliga egot sitter dessutom i personligheten så Zulay har rätt att det kommer ta generationer, men eftersom narcissism skapas i anknytningen de första två åren, så är jag rädd att det tar fler generationer än tre. Samme Amir som är medarrangör till demonstrationen på Medis.

Hanif Bali skall alltså be om ursäkt för att han tycker att vi skall följa svensk lag. Han använder ett svenskt idiom. I stället för att ta reda på vad som menas så går man full retard. Och drar in anhöriga. Som i svansexemplet ovan. Dessutom så vill han skylla på iranier eftersom man skrivit på persiska, men det är inte så konstigt att en afghan skriver på persiska om den levt större delen av sitt liv i Iran. Givetvis är inte alla från Afghanistan likadana som de som skriver till Hanif Bali eller attackerar andra på detta vis, men vi diskuterar inte alls de kulturella skillnaderna. Istället framställs de ofta som svärmorsdrömmar i svensk media.

Inte långt ifrån medborgarplatsen och dess simhall ligger ett annat offentligt badhus, Eriksdalsbadet. Det är samma bad som haft enorma problem med vad vi beskriver som tafsande, av ensamkommande från Afghanistan. Men återigen så handlar det om att skrämma bort kvinnor från det offentliga rummet genom att förnedra dem. En flicka blev till och med våldtagen på badet. Det gick så långt att man var tvungen att separera polerna. Ingenstans i dessa artiklar står det att förövarna till stor del var dessa ensamkommande från Afghanistan. Nyheter Idag är modigare och talar om att problemet med män som bajsar och onanerar öppet på bad handlar om ensamkommande. Annars verkar man inte koppla att de afghaner som demonstrerar kommer från samma kultur, som de afghaner som gripits för taharrush, (de gripna var från Afghanistan Eritrea och Somalia). Man vill heller inte förstå att taharrush inte är ett pojkstreck eller en form av kladdande utan en politisk gruppaktivitet, återigen med syftet att hindra kvinnor från tillträde till det offentliga rummet genom att förnedra dem. Man vill att de skall veta sin plats.

De sexuella övergreppen handlar alltså inte om hormonstinna tonåringar som får kåtslag för att de ser mer hud än vad de är vana vid. Det handlar om en kultur som provoceras av att kvinnor rör sig fritt och därför “uppfostrar” dem att hålla sig borta från det offentliga rummet. Vissa kulturer gör detta så här handgripligt genom att förnedra de som vistas ute, medan andra har mer aggressiva metoder för att uppfostra kvinnor i ett dygdigt muslimskt beteende vilket redan sker i vissa förorter. Man får minnas att de här handlar om hederskulturer och heder handlar inte bara om att flickor skall bevara oskulden utan är mycket mer omfattande och är även kopplat till klankultur. En klan är en social grupp oftast en släkt och förekommer i samhällen som inte är sammanhållet av en stark stat, som ger ett skydd för individen. Man har alltså inte kommit så långt att man lyckats ena människor inom rikets gränser, vilket omöjliggör samarbete och medför en oförmåga att driva landet effektivt och ta tillvara dess naturtillgångar, vilka är ofantliga. Men eftersom man slås sönder av inre stridigheter så finns inte pengar att ta dem tillvara. Pengarna investeras hellre i krigföring. I övrigt så rekommenderar jag den norska serien Nobel som delvis handlar om norska soldater i Afghanistan. Problemet i Afghanistan är alltså att det är splittrat i diverse ingrupper, som ser varandra som utgrupper, vilka i sin tur stöttas av olika makter med intressen i landets tillgångar.

Medlemmar i en klan är beroende av klanens rykte vid interaktioner med andra, tex för affärer och giftermål. Skillnaden mellan vår hederskultur där vårt namn i alla fall har varit vårt rykte, numera kanske varumärke, och dessa samhällens är de klannormer som styr värdet på gruppen. De vill säga graden av heder. Kvinnornas kyskhet i klansamhällen är hög valuta, men det är även höga krav på männens uppförande och även de är ständigt påpassade och kontrollerade av klanen. Klanen går före individen. Lägger man därtill religion på det hela så handlar också hedern om huruvida man underkastar sig religionen. Islam betyder underkastelse, vilket inte är något man ifrågasätter i de starkt religiösa länderna. Kulturkrocken blir därför enorm när man kommer hit där svenskar “hädar” och lever “otuktigt”.

Dogmatisk religion är en form av förtryck och agerar som en mobbare med underhuggare som rättar människor in i ledet. I hederskulturer är kontrollen stenhård och har inpräntats med våld via uppfostran och har som det heter internaliserats och blivit en del av personligheten. De här individerna som lever så hårt reglerade står alltså inte inför ett aktivt val, utan normerna är deras moral, deras överjag. Det är alltså en del av deras personlighet. Kathoon nätverket för kvinnor från Mellanöstern i Sverige:

Medlemmar i en familj som har heder kan göra goda affärer, gifta sig fint och deras röst betyder något i lokalsamhället. Med skammen följer däremot en pariastämpel, och utstötning ur lokalsamhället.

De finns forskning som visar att uteslutning ur gemenskapen är en het mot hela vår existens. Det är det värsta straffet och folk dör, vi är alla flockdjur och beroende av vår flock, så det är ett kraftigt kontrollverktyg inte bara av människors tankar utan också handlingar. Heder handlar alltså om en skräck för att bli utstött, den av mobben utvalda offret som alla kan ge sig på.

Hos mig för det tankarna till de kastlösa i Indien, och vem har inte hört om den brutala våldtäkten med ett järnrör så brutalt att tarmarna hamnade utanför kroppen på den indiska kvinnan, vilken hade dristat sig att gå på bio med en vän. Det här är tydligt fall av ingrupp och utgrupp. De inom gruppen värnar man, men är man riktigt primitiv saknar man helt empati med de utanför gruppen. Vilket har varit fallet vid gängvåldtäkterna här. Trots att dessa lever i Sverige, så ser man inte svenskar som sin ingrupp, utan som en utgrupp man föraktar.

När svenska män reagerade med att försvara sin ingrupps rätt att vistas i det offentliga rummet, sjukförklaras de enligt sedvanligt kulturmarxistiskt maner. Stina Wolter ställer sig bakom hashtaggen #inteerkvinna och tror att det handlar om rasism. Men vad männen gjorde var inte att uttrycka rasism, utan de talade om för dessa att ni råkar illa ut om ni rör “våra” kvinnor, vilket är helt sunt i en fungerande nation. Att försvara kvinnor och barn är vad män har gjort i alla tider. Det hela var en uppgörelse mellan två kulturer, två olika sätt att leva, här antastar man inte kvinnor – ge fan i det.

Visst ska polisen sköta sådant i ett civiliserat samhälle. Men det här samhället lyckas ju inte med det. Stina Wolter menar sig vara feminist, jag vet inte om hon bara är okunnig, eller tycker att kvinnor är värda att offras för att det är så viktigt att vara antirasist att man inte får diskutera andra kulturers kvinnosyn? Eller om hon är kommunist och är mer fokuserad på att alla ska vara likadana, att inga ingrupper får finnas, jag vet inte? Men hennes uppfattning strider mot den mänskliga naturen att skydda sin avkomma och sin grupp som man får trygghet av. Hashtaggen bidrar också till splittring av ingruppen. Ser att Gudrun Schyman också stöttade den, kanske var det hennes “kommunistiska initiativ.”

Muslimska brödraskapet, vänstern, afghaner och medberoende tanter del 1

Den arroganta godheten™ - Orsaken till integrationsproblemet

Muslimska brödraskapet, vänstern, afghaner och medberoende tanter del 2