Muslimska brödraskapet, vänstern, afghaner och medberoende tanter del 2

Givetvis deltar inte alla afghaner som är här i ‘taharrush’. Hur varje individs kvinnosyn är vet vi inte, men gode män vet som sagt att de har svårt att få de ensamkommande att respektera råd från kvinnor. Därför blir jag så brydd över de tanter som beskyddar de här männen som om de vore sköra Mingvaser. Något är ruttet i konungariket Sverige.

5 september 2017 av Gertrud1

Ett annat fenomen i den afghanska kulturen är seden bacha bazi där unga pojkar i 11 till 13-årsåldern tas som sexslavar till äldre män. Även seden att våldta unga pojkar har kommit till Sverige, vilket är något annat än pedofili. Nu har jag inte stenkoll på fallet Kevin, men den misstänkte gärningsmannen avskrevs av för att man var rädd att det skulle användas som invandringsfientligt argument. Numer får vi reda på att unga pojkar har blivit angripna på förläggningar och i Uppsala har det skett gruppvåldtäkter på unga pojkar som till och med filmats.

Jag är inte ute efter att demonisera en folkgrupp eller nation. Men jag vill diskutera konsekvenserna för våra unga flickor, och pojkar av att släppa in så många män från klankulturer. Var 12:e elev är nyanländ i år. Eller på svenska, var 6:e tonåring är nyanländ. “I elva kommuner – bland annat Skinnskatteberg, Åsele, Östra Göinge och Ragunda – är mellan 30 och 50 procent av 16–18-åringarna nyanlända. Eftersom de allra flesta som har kommit varit män så kommer det till och med det vara nästan dubbelt så många nyanlända män som svenska killar på vissa skolor. Och med tanke på hur många som har ljugit så kommer det vara vuxna män som våra tonåringar skall växa upp med. 26% av dem som fick stanna 1015 var från Afghanistan. 32% var från Syrien där det är lagligt att döda sin syster, sin mamma eller dotter om hon utför en sexakt som anses vara “illegitim”. 13 procent var från Irak där utvecklingen för kvinnor är fasansfull och går mer och mer mot Sharia. Hur trygga kommer våra unga flickor känna sig, och hur kommer det påverka synen på kvinnor hos unga män?

Hur kommer det bli på de platser där män från dessa kulturer är i majoritet? Ja det vet vi redan från skolor i vissa områden i Malmö, Göteborg, Södertälje, Eskilstuna m.fl. De svenska killarna stryker längs väggarna. Blir slagna och rånade för de har aldrig lärt sig att försvara sig. Vi har heller ingen kultur där svenska killar rör sig i grupp. Svenska killar har lärt sig att våld och till och med ilska är fult. De klarar inte alltid att säga ifrån och stå upp för sig själva. De är också bakbundna av att riskera att bli kallade rasister om de gör det.

Inte ens lärarna klarar sig. Redan 2003 slog dem larm:

“Att ta struptag på varandra är det nyaste sättet att leka. Vi har även tagit ifrån elever vapen och knivar – en del av dessa går i de lägre årskurserna.”

De talar bland annat också om problemet att eleverna kissar och bajsar på golvet utanför toaletterna. Idag känner sig 12% av svenska skolbarn otrygga i skolan på grund av hot, våld och trakasserier. Föräldrar säger ifrån när deras 6-åringar blir misshandlade och sexuellt trakasserade. Gympalektioner har ställts in – både som bestraffning, och för att barnens säkerhet inte har kunnat garanteras. En pappa berättar:

“Pojkar hotar att de ska våldta henne. Säger att deras pappor ska knulla henne. Kallar henne hora. Frågar vad hon har för religion. Ledningen sopar under mattan.”

Nej, mina länkar kommer inte från Fria tider, utan från SVT och Sydsvenskan. Lärarna är helt bakbundna av att man inte får “kränka elever” de får inte säga ifrån på skarpen och de får inte ta i med hårdhandskarna, då blir de anmälda för rasism och misshandel. En lärare blev slagen 17 gånger av en elev, i magen och ansiktet, och får inte försvara sig. Det hela slutar med att barnet hotar att gå hem och hämta en pistol och skjuta läraren. Vid ett tillfälle tar en lärare ut en elev i korridoren: 

“Eleven börjar då hoppa på mig, dra mig i håret, slår mig i ansiktet, slår mig på överkroppen samt sparkar mig på ben och i magen. Eleven har även rivit och nypt mig på armen.”

Vid tillsägelse hotade en annan elev att skära halsen av sin lärare. Hederskulturen gör också att föräldrar kommer till skolan och hotar lärare om de säger till deras barn. Lärarnas tidning gör en undersökning som visar att 1 av 3 lärare har hotats av en förälder. De känner till svensk lagstiftning och 1 av 4 har hotats med anmälning vilket gör lärarna passiva enligt Lärarnas tidning. Enligt DN så skjuter både hot och anmälningar i höjden. Många lärare är helt knäckta. Från artikeln i DN:

“Vi är dagligen med om lärare som ringer in och gråter. De berättar att de går utomhus mellan lektionerna för att undvika att möta eleverna. Det kan räcka med att de bestämmer vilken grupp en elev ska tillhöra i ett grupparbete, ber eleverna stänga av mobilen, vara tysta eller påpeka att de glömt material för att vissa elever ska känna sig kränkta och hota med att de skall göra en anmälan.

– Eleven sade sig vara kränkt och upplevde att jag rört händerna på ett sådant sätt att jag försökt visa att han var liten. Det var jättejobbigt att sitta där och tvingas förklara mig och, på något vis, be om ursäkt och att jag inte menat något med min handrörelse.”

De här senaste länkarna berör inte bara afghaner eller nyanlända utan alla med så kallad hederskultur. Vår regering anser att poliser, kriminalvårdare och även så lärare som inte har utbildning för det skall tåla våld på arbetet.

Jag funderar vidare på hur det kommer påverka unga pojkar att vistas bland män med helt annan kvinnosyn? Särskilt med tanke på att så många ljugit om sin ålder. Unga pojkar och flickor kommer alltså i stor utsträckning få gå i skolan med vuxna män - 83% av de testade är vuxna människor. Jag undrar också vad som kommer hända med samhället när vi plötsligt har ett enormt överskott på män. Forskning i andra länder har visat att det leder till katastrof, med horder av män som söker utlopp för allsköns känslor. Valerie Hudson professor och ansvarig för the Program on Women, Peace and Security, Texas A&M University, USA som forskar om överskott av män i olika länder säger till Göteborgsposten: 

“Abnorma skillnader i könsfördelning är definitivt inte den enda orsaken till ökad brottslighet, men forskningen visar att en ökning av antalet män i förhållande till kvinnor kan kopplas till ökningen i antalet brott. Unga vuxna män utför fler brott än någon annan kategori i samhället, och marginaliserade män känner ett än större utanförskap när det dessutom råder ett underskott av kvinnor i deras åldersgrupp.

Detta gäller även när den ojämna könsfördelningen inte beror på migration, som i till exempel Kina och Indien. Ett överskott av män tenderar att utveckla fler våldsbrott, egendomsbrott och brott riktade mot kvinnor. Dessutom tenderar dessa marginaliserade män utan partner att samlas i grupper eller gäng. Forskningen visar att sådana grupper av män är benägna att ta avsevärt större risker och uppträda utanför de sociala ramarna än vad de skulle gjort var och en för sig. Kriminella gäng är en naturlig följd.

Grupptrakasserier och ofredanden av kvinnor är fler exempel på asocialt beteende hos dessa gäng. Under sådana omständigheter blir kvinnors möjlighet att röra sig fritt på offentliga platser avsevärt svårare, vilket massövergreppen på kvinnor i Köln under nyårsaftonen och festivalen ‘We are Sthlm’ 2015 påminner oss om.”

Vidare från samma text:

“Brottsförebyggande rådet slog i en rapport från 2005 fast att sannolikheten för att begå brott som våldtäkt eller försök till våldtäkt var fem gånger högre hos utrikes födda. (Statistiken efter 2005 tar inte med uppgifter om födelseland, så jag kan inte avgöra om den här trenden kvarstår, även om jag misstänker att den gör det.) (min anmärkning är att andelen är högre nu) Man kan vara tämligen säker på att den växande obalansen i könsfördelningen i Sverige bidrar till detta problem och kvinnors fria rörlighet i en sådan kontext blir därmed beskuren. Och med det mycket stora antalet ensamkommande ungdomar – som är, eller kanske inte är, minderåriga – och som under nuvarande omständigheter har rätt till skolgång, så kan detta också bli ett problem för flickor i skolan.

Ett andra skäl till oro är att en stor obalans mellan män och kvinnor leder till ökad trafficking, antingen genom prostitution eller tvångsäktenskap.”

I svensk press har de marockanska gatubarnen ibland kopplats samman med kriminalitet. Men det är inte bara marockaner som kan vara kriminella. En del av de ensamkommande afghanerna är heroinister, och de måste ju självklart finansiera sitt missbruk. Uppsala Nya tidning:

“Daniel Larsson saknar statistik över hur stor andel av personrånen i Uppsala som begås av ensamkommande men tror att det rör sig om majoriteten av samtliga ärenden under det senaste året.”

Även om de flesta afghaner sköter sig och går i skolan så medför det här stora samhällskostnader.

“Ett annat problem enligt polisen är att rånutredningarna tar stora resurser då ett enda förhör kan kräva samtidig närvaro av polis, advokat, tolk, god man och socialtjänst.

– Rättssystemet håller på att överhopas av det här. Inom polisen hade vi en ansträngd situation redan tidigare men nu hinner vi inte alls med. Vi prioriterar personrån med följden att det ibland kan dröja innan vi hinner åka på larm om sådant som lägenhetsbråk, trafikolyckor och snatterier, säger Daniel Larsson.”

Jag undrar varför är det viktigare att värna förvuxna barn från en diametralt motsatt kultur, än de barn vars föräldrar har byggt landet, och slitit hårt för att säkra en trygg framtid för sina barn och barnbarn. Detta är ett extremt svek av vänstern mot de män och kvinnor som bokstavligen arbetade ihjäl sig, som slet och svalt och tog stora risker för framtiden.

Att vänstern gärna offrar lite människor för sin kamp vet vi ju redan, men jag undrar om kvinnorna i #vistårinteut bara tänker på de pengar de tjänar när de driver HVB, är gode män, eller jurister och tjänar multum på dessa människor? De verkar helt förbise konsekvenserna av att låta så många afghaner stanna i ett land som på vissa ställen redan har enorma problem av invandringen. Förmodligen lever dessa kvinnor långt ifrån problemområdena. De verkar tro att dessa människor är krigsskadade offer för dumma talibaner som det går att bota med lite kärlek. De kallar sig vid kritik professionella, men vet de någonting om afghansk kultur? Vet det vad hederskultur innebär? Framförallt undrar jag; har de egna barn i skolåldern?

Vissa vill demonisera kvinnorna i Vistårinteut och kallar dem batikhäxor, och vissa ser dem som onda. Sanningen är den att ingen av dem tänker, och ingen av dem tar ansvar. De känner att de vill vara en av de goda, och de vill inte mista sin försörjning, eller så vill de ha röster, se Rossana Dinamarca, som är där och signalerar godhet, och inte tål att skämtas med. Se även Gudrun Schyman som i ultradjup urringning smeker dem på kinden. Väldigt bra gräv om vilka som står bakom demonstrationen, liksom de ekonomiska incitamenten här.

För vissa av dessa kvinnor verkar de här unga männen fylla ett känslomässigt behov. Jag talar nu inte om sex, det är extremt ovanligt även om det också har hänt. Motorn bakom det hela är politisk, vänstern hoppar på allt i sin aktivism. Kulturpersonligheter är indoktrinerade och okunniga, och borde faktiskt ta reda på saker innan de yttrar sig. Men kärnan i det här verkar vara en fanatisk grupp med djupa känslomässiga problem som de sublimerar som svarsmekanismen heter på något annat. Genom organisationen får de vara del i en gemenskap, de blir en ingrupp mot en tydlig utgrupp som de kan projicera allsköns ondska på. Alla som inte håller med dem är människofientliga. Självklart gillar ingen empatisk människa att avvisa någon i nöd. Men sanningen är ju att alla inte är i nöd, de som har asylskäl får stanna, de andra inte. Jag snubblade på följande text:

“Och så åkte han. Och varje dag sedan dess har jag tänkt på honom. Den första som åkte. Han och jag hade knappt pratat innan, han var en elev på skolan men han gick inte i min klass och han var ofta borta från skolan. Men innan han åkte träffades vi ofta. […]  

Och jag hade ingen kontakt med honom på många månader. Han svarade inte mig. Men jag tänkte på honom, varje dag. Undrade var han var. Vad han gjorde. Om han var ensam. Hur han mådde. Om han hade någonstans att sova, om han hade något att äta. Om han hade en person.

Så skrev han plötsligt, för en månad sedan. Berättade var han var. Och jag kände ren lycka. Och saknad. Hur man kan sakna någon som egentligen bara gjort ett gästspel i ens liv är märkligt. Men på något sätt har han blivit den. Den som var först. Den som fick mig att inse allvaret. Inte så att jag inte förstått allvaret innan. Men utvisningar och flykt till andra länder hade ditintills varit något som skulle ske längre fram. Jag visste att det fanns, jag visste att det skulle ske, men det hade inte skett. Han blev den.

Jag minns varenda jävla detalj i hans ansikte.

Jag minns vilka kläder han hade sista gången jag såg honom.

Jag minns färgen på hans skor.

Jag minns hur små hans fötter var i förhållande till hans längd.

Aldrig möta min blick igen. Aldrig röra vid mig igen.
Aldrig kämpa med verb, substantiv och normer i samhället de tyckte var märkliga.

Jag saknar dem. De som lämnat.

Jag har bilder på dem. Jag tog dem för att jag visste att det var lånad tid. Men jag tittar aldrig på dem. Jag minns deras ansikten. Minns hur deras ansikten förändrades beroende på vilket humör de var på. Minns deras röster. Kanske behöver jag bilder om några år. Men inte nu.

Och jag tänker att nästa år ska vi bila till **** för att träffa en del av dem. Röra vid dem. Höra deras röster. Dricka té. Äta naan. Träna dari.

För de finns kvar.
Inte bara i mina tankar och i mitt hjärta.
De lever.
De finns.
De har sängar.
De har mat.

De finns.”

Jag känner mig lite som en voyeur när jag läser det där, och lite elak när jag citerar men det finns en sharebutton på #vistårinteutbloggen.

Jag hittade detta angående återvändandet. Det är inte bara den poetiska kvinnans “barn” som kommer hem till mat och sängar. Migrationsverket:

”De allra flesta utvisade afghaner möts av sina familjer, vårt mottagningscenter i Kabul står tomt.”

Det verkar alltså som den död de skickas tillbaka till inte har drabbderas familjer. Och den skulle heller inte drabba den 105-åriga kvinnan som utvisats.

Vad det handlar om egentligen är att dessa barn är ankarbarn. Jag hörde termen första gången av migrationsverket för flera år sedan. Man är sedan länge medveten om vad som sker. En patriark eller klanöverhuvud skickar ut en av sina söner för att söka asyl för att senare ta dit resten av släkten. Det är inte de själva som valt att komma, utan dessa är hårt pressade av sina familjer/klaner. Tydligen så har verksamheten utvidgats så att man numera kan köpa plats som anhöriginvandrare via flyktingsmugglare, det vill säga en person får åka gratis, mot att denne påstår att andra är släkt med honom. En ny form av människohandel alltså som man känner till på migrationsverket, och som lett till att man utföra DNA tester. Det är dock liksom ålderstesterna var frivilligt, här i landet så får man ju gud bevares inte kränka någon. Enligt artikeln tvingas en del afghaner att sälja knark av flyktingsmugglarna, det är alltså frågan om en maffia. Hanif Bali talar om afghanerna som den största välfärdssvindeln, men det är ännu större än så. Ekonomiska immigranter ser Sverige som en bankomat, vi är den moderna tidens Klondyke för och som jag talat om så förstår de inte hur en stat fungerar. De är här för att leta guld. Erika Bjerström i länken avsåg de emigranter som tar sig över medelhavet, vilka vänstermedia framställer som att de flyr för sina liv. Så är alltså inte fallet med de stora flertalet oavsett om de kommer från Afghanistan eller någon annanstans ifrån. I artikeln nämner de också kvinnor som gifter sig med män som de inte ens känner. Och det förekommer här i Sverige också att kvinnor erbjuds betalning för att gifta sig med någon för att denne skall få stanna, och senare ta hit sin släkt. Taxan jag har blivit erbjuden men tackat nej till var 2000 i månaden i två år. Jag skulle inte ens behöva bo med personen. Regeringens särskilde utredare av fusk i välfärdssystemet Lars-Erik Lövdén berättar också om andra varianter av bedrägerier, bland annat att assistansanordnare knöt till sig brukare i andra länder genom att söka upp och hämta funktionshindrade personer till Sverige. Sedan kommer snyftreportagen i vänstermedia om dessa stackars handikappade barn som utvisas. 

Per-Arne Andersson på SKL, på Sveriges kommuner och landsting, berättar att uppgiven anknytning till Sverige ibland handlar om allt från kriminalitet till prostitution. Trafficking pågår alltså via lagliga kanaler i Sverige. För att komma till rätta med problemet med barn som försvann från flyktingförläggningarna så hystades ansvaret för immigranterna ut på kommunerna, det har inte hjälpt tusentals barn har försvunnit. Från artikeln i Svenska Dagbladet.

“År 2000 släppte det dåvarande invandrarverket Argusrapporten. Henrik Eliasson, handläggare på Migrationsverket, var med i Argusgruppen, som kartlade fusk som kom in via tipstelefon. Bland fusket fanns skenäktenskap och personer som sökte uppehållstillstånd som anhöriginvandrare men som ändå sökte asyl. 

”De hoppar av och söker asyl inne i Sverige som en annan person, de har tappat sina handlingar och de kommer till oss och söker asyl, vi vet inte hur de har kommit in, när de har kommit in, de har inga handlingar. 

För att minska risken för dubbla identiteter föreslog Argusgruppen att även anhöriginvandrare skulle lämna fingeravtryck för att minska fusket, något som bara asylsökande behövde göra. Den lade också fram flera förslag om sekretesslättnader mellan myndigheter för att göra det lättare att dela med sig av informationen, men intresset bland både politiker och andra myndigheter var svalt. Inget förverkligades. 

Saken rapporterades i radioprogrammet ”I lagens namn” som sändes i P1 i somras: ”Sedan dess har Sverige tagit emot drygt en halv miljon anhöriginvandrare”.

2003 lades Argusgruppen ned. Regeringen har inte gett nuvarande migrationsverket i uppdrag att arbeta med frågan om fusk.