När en enig riksdag 1975 fattade beslutet om mångkultur så handlade det inte om ideologi, det var socialdemokratisk opportunism. Den andra vänstervågen hade fått ett starkt fäste i Sverige.

I en skamkultur där prio ett är gruppens överlevnad finns inte plats för individen, än mindre dess känslor. Man kan inte förstå någon annan om man inte förstår sig själv.

Gång på gång attackeras det svenska och vår kultur, men framförallt vår nationella identitet. Att vara svensk är att vara rasist. Det är att vara avundsjuk, intolerant och småsint, enligt Özz.

Özz aktier har dalat i värde. Orsaken är att Özz, istället för att krypa till korset och göra en pudel i sin krönika, fortsätter som om ingenting har hänt. I en skuldkultur säger man OK, det här blev inte bra, jag gjorde fel, förlåt. Men i skamkulturen är det omöjligt.

1974 kom romanen “Grundbulten”, där en av personerna får en vision av att hela fängelset han sitter i hålls samman av en enda grundbult. Karaktären tror att bara han får loss just denna sammanhållande bult så kommer hela fängelset att rasa ihop så att han kan rymma. Jag gillar allegorin, och jag tilltalas av tanken att leta efter mekanismen som driver Sverige i diket.